Corona och andra stora händelser gör oss besatta! -Karma och Schack Matt!

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/6zo5ko/budskapet-ar-enkelt-strunta-i-coronaraden

Tic tac toe (luffarschack) brukar jag använda som liknelse när vi följer någons drag och parerar för att inte förlora, istället för att leda och vända på spelet. Luffarschack eller 5-i-rad går ut på att psyka motståndaren.

Skillnaden på luffarschack och 5-i-rad är att i 5-i-rad blir tävlingen lite längre för att man kan låta motspelaren tro att hen leder. I luffarschack förlorar den som först tappar koncentrationen.

Även om vi skulle använda obegränsat med utrymme för 5-i-rad på rutblock, är dessa två spel egentligen omöjliga att både vinna och förora i. Det intressanta är självklart att den som följer har minst chans att skapa “remi” eller vinst.

Remi är en schackterm där ingen vinner och schack är ett spel likt tic, tac, toe med fler pjäser (men begränsade rutor till skillnad från 5-i-rad) som kan kan röra sig på bestämda sätt. Poängen även här är att få motståndaren att följa dig och parera slaviskt.

Riket Sverige är uppdelat i ett läger. Detta enda läger består av 10 miljoner människors olika åsikter -it’s my way or the highway! Detta för oss till en psykologogisk paradox- det är OK om du gör de felen jag inte borde göra eftersom jag är bättre än du, men det är inte OK att du gör de fel jag klarar mig från att göra!

Ordet OK myntades den 23:e Mars för 177 år sedan 1839, i Boston Morning Post. Det var slang för “all correct” efter korrekturläsning och 1800-talets idé av pruttlustig abbriviering (förkortning), som “lots of laugh” och “lol” är idag. Skillnaden var främst att “riktiga” Bostonians pratade med slang och “OK” kunde identifiera härkomsten av journalisten i Massachusetts. En annan mindre känd förkortning var “KG” – Know Go som stod för “no go” som i “no go zone”! “All a yiz bettah be in the cah by the time I count to fou-ah“!

Så när något jobbigt stort händer delas vi in i den enda gruppen som finns och dömer oss själva och andra efter vad vi enskilt klarar av eller vill förhålla oss till. Vi blir slavar till “tic, tac, toe” och ältar den enda sanningen som existerar om och om igen. Den enda sanningen är “jag har rätt och du har fel”.

Det innebär att vi endast gör det vi blivit tillsagda så länge vi tror att det gynnar oss att inte göra tvärtom. Därför gnuggar folk rygg med varandra på bussar och i köpcentrum, trots Coronavarning och pekar surt finger på alla andra som är där! -Jag har ett behov av att göra som jag gör, men varför gör du det man inte får?

Ett exempel ur min egen historia är ett minne jag lyckats bevara från 5-årsåldern. Jag var hemma hos en kompis och såg att hon hade en jättefin liten porslinskatt. Den stal jag för att jag hade ingen sådan och jag älskade små nutteputtiga porslinsfiguriner. Väl hemma upptäckte min mamma ett tillskott i min enorma leksakssamling och jag fick en obehaglig moralpredikan -hur tror du din kompis känner när den lilla katten hon var så glad över att ha fått av sin mamma och pappa är borta?

När jag tog porslinsfiguren då tänkte jag inte alls att vännen var en “männska med männskors känslor” (Fablernas Värld). Jag hade ett eget behov och jag var solen och regnet i mitt eget universum. Om jag inte var glad, då kunde jag inte glädja andra med min uppenbarelse. Solen skulle slockna och regnet försvinna och alla små planeter (människor och djur) skulle… ja, ni fattar poängen!

Jag kommer ihåg händelsen för att mammas ord spräckte bubblan kring min världsbild. Det var inte “my way or the highway” och mitt universums lycka styrde inte alls över alla planeter i omloppsbana kring min existens.

Värst blev det när jag skulle lämna tillbaka katten. Jag grinade och bråkade att jag inte vågade lämna tillbaka och tyckte att min mamma skulle göra det. Hon var däremot bergfast och tillslut stod jag framför den lilla flickan och buttert sträckte fram handen med figurinen i. -Här! Förlåt… Då plötsligt säger hon -du kan få den om du tar hand om den!

Där i det magiska ögonblicket av moralisk uppfostran insåg jag att jag inte alls behövde eller ville ha katten. Dessutom hade jag brutit av ena örat på den. Jag fick katten om jag lovade att vara försiktig med den, något jag uppenbarligen inte klarade av.

Jag fick etter värre dåligt samvete och inom några minuter var vi i fullt slagsmål med två mammor som uppgivet stod och tittade på. -Orsak och konsekvens!

Nu leds vi in på den riktiga betydelsen av Karma och därför poängen av hela min artikel. Stora händelser som pandemi, krig, punktinsatser för orättvisor eller hot om en värld som går under gör oss besatta. Vi blir besatta som i luffarschack att skydda våra intressen.

Allt vi gör när vi jagar motspelaren runt planen, grundar sig i målet om egen belöning. Belöningen kan vara fysiska ägodelar, överlevnad för de våra, överlevnad för oss själva och parafysik som “extra förmåner” när vi kommer till himlen. T ex “om jag ger kläder till de utsatta inom en viss grupp, då får jag en stjärna av Gud”!

Vi agerar som separata orsaker till existensen i flock, vi följer bara order så länge som beteendet är gynsamt, och beviset på vår oförmåga att agera ur sunt förnuft och medmänsklighet utan krav på egen vinning, kommer när vi som nickedockor hoppar efter ständigt nya mål satta av den som leder spelet.

Klarar vi inte av se över våra egna drag och hela spelplanen men istället fokuserar på alla andras rörelser, då blir det schack matt! Varje litet ogenomtänkt drag får konsekvenser och varje drag utvecklas med konsekvensen vi skapat i nästa led, till dess den varvat jorden en eller flera gånger och sedan knackar oss i ryggen.

Allt låter ju psykologiskt korrekt eller hur? Men hur ska vi agera då?

Insikten kommer när du tänker i flera steg med dig själv som Universums brännpunkt. Om det inte finns något liv när du inte existerar (vilket i och för sig är rätt ur den enskildes synvinkel om döden), då bör du ge mer av din välvilja gentemot andra för att på så sätt erhålla fler fördelar!

Ser du? Luffarschack handlar om att vända på rollerna och ingen behöver egentligen spräcka bubblan där vi följer andras mål för deras vinning i paradoxen att vara orsaken till allt liv, vår familjs framgång och global lycka.

Människans utomordentligt starka förmåga att koncentrera sig och föra över fokusen från sig själv till större mål skapar kaos. -Om du alltid, precis alltid “bara” städar i en halvcirkel kring dig själv, då behöver du aldrig storstäda!

Blickar du alltid utanför din egen sfär och ser oreda överallt där du inte är, då får du aldrig sluta städa! Det finns alltså något enormt stort i att bara göra rätt sak runt lilla dig.

Dessutom, för alla oss som inte gillar pekpinnar från människor som gärna vill diktera andras liv i brist på egen kontroll och för egen vinning, -ju mindre plats vi tar och ju bättre vi lyckas att hålla det rent runt oss, ju mer mark vinner vi och ju färre hållhakar för andra delar vi ut!

Som i Buddhism – var ett grästrå och inte ett träd. Ett träd bryts i stormen, ett grässtrå böjer sig eller “se vem du bär på dina axlar innan du börjar gå”. Eller “en stor bang fångar ditt intresse och får dig att lyssna men om du lyssnar redan innan smällen vet du att den kommer”!

Tic, tac toe helt enkelt!

Läs artikeln här!

Leave a reply